Känslor..
Igår kväll när jag var på väg hem från jobbet fick jag en jobbig känsla i kroppen. En sån där 'rycka-på-axlarna'-känsla.
Skrev ett par rader med sambo men kände som att det var en kompis jag skrev till. Som vem som helst. Brydde mig liksom inte. Kändes jättekonstigt. Jag har inte känt så förr och vill inte känna så heller. Jag är kär i honom så det är inte det att känslorna försvunnit. De bara fick en blackout.
Hursomhelst var det inget roligt alls. Så när jag kom hem frågade jag om vi kunde ta en dusch tillsammans. Jag behövde värme och närhet. Så jag berättade hur jag hade känt och det kändes bra att kunna säga det utan att krångla till allt genom att hålla tyst. Som jag bukar.
Så nu känns det mycket bättre. Allt känns lite bättre.
Måste lära mig att kunna öppna truten även när det gäller känslor. Varför ska det vara så svårt för?
Men som sagt är ingen skada skedd. Tack vare att jag sa som det var på en gång istället för att komma hem och sura.
Hurra för mig!
